Köpstopp – Tankar efter 4 månader med köpstopp

Har nu tänkt på det här med konsumtion några månader, i och med mitt köpstoppet. Vad jag komma fram till är att det är svårt att inte konsumera i dagens moderna samhälle. Vi lever inte kvar i självhushållets tid, då man bara behövde mat, tak över huvudet, familjen och sin gård. Dagens samhälle är tufft, man ska göra karriär, bilda familj,  ha Svensson liv, resa, träna, se bra ut, vara rolig och intressant, följa modet,  umgås med vänner, ha ett fint hem och dessutom äta bra. Hur orkar folk? Vet inte hur många som såg dokumentären L-som i lycka. Det spelar ingen roll om man uppnår allt, man är ändå inte lycklig.

För mig så tror jag det handlar om livsstil. Hur och vars vill jag helst leva? Hur mycket vill jag jobba? Karriär?  Vad vill jag göra med min fritid? Hur ska jag uppnå detta? Hur ska jag leva när jag blir äldre?

Jag tror att jag måste ställa mig dessa frågor, sen fundera på seriöst på hur jag ska spendera mina pengar för att uppnå dit. Vad köpstoppet hittills har fått mig att tänka mycket kring är mina klädinköp. Sen köpstoppet 1 Januari så har jag inhandlat 4 par trosor, 1 par inne gympa skor, 1 vinterjacka, 1 par vinterskor, 2 st t-shirt till jobbet och en flecejacka. Men jag har köpt alla plagg efter noga genomtänkande och vet att jag kommer att ha väldigt mycket nytta av dem p g a kvalité. Allt inhandlades även på rea. Någonting som jag vet jag kommer att ta med mig ur detta 1 års period är att använda och utnyttja det jag har, jag behöver inte alltid köpa nytt. Det är bara att inse, Nobody cares. Alla är för upptagna av sig själv. Sen så vill jag göra mer saker själv, DIY hela vägen. Har som bestämt mig att hellre lägga pengar på olika projekt istället, är mer givande för mig. Även aktiviteter och resor är nog också någonting jag kommer att prioritera mer sen, varför vänta?

Något man märker man inte kommer ifrån är mat och hyra. Mat har jag haft svårast att dra ner på, helt ärligt. Tror inte mina mat kostnader skiljer sig från innan köpstoppet. De månader som jag utmanat mig själv att äta ur frys & kyl har väl gått bra, men sen lägger jag krokben för mig själv och äter ute eller köper sånt jag helst inte ska. Vet inte om man accepterar det eller ska försöka jobba på att förbättra sig. Nu är jag ju egentligen ingen storspenderare då jag 98 gånger av 100 äter matlåda på lunchen, men jag är ändå besviken på mig själv. Jag använder helt klart mat för att motivera mig själv. Men jag har även den inställningen att så länge jag inte blir tjock så är det ok. Det är ju inte dödligt som tobak i alla fall, bara man håller ätandet under kontroll.

Annars så tycker jag att det går väldigt bra att dra ner på konsumtionen. Då jag jobbar större delen av min tid så hinner man inte med att den aspekten av livet. Sen märker jag att saker jag tidigare tyckte var viktigt, som kläder och skor när man gick i skolan, inte längre spelar någon roll. Skönt med arbetskläder på det viset. Kanske det ligger någonting i skoluniform i alla fall…? Jag har också kommit till en ålder då jag börjar ha allting som jag behöver, saknar egentligen ingenting som jag absolut måste ha för att leva. Ganska skönt faktiskt. Sparandet går bra, uppnår mitt sparmål + lite till. Nu är det bara drygt 8 månader till…..

Det-är-inte-jag-som-konsumerar-för-mycket

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s