Gratis – Bli pantletare och få premier

VI SÖKER PANTLETARE

Varje år försvinner ungefär 200 miljoner burkar och flaskor utan att pantas. Det är mer än 200 miljoner kronor! Vill du hjälpa till att hitta de här burkarna och flaskorna, tjäna extrapengar och samtidigt göra en insats för miljön? Då är du den pantletare vi söker. Aktiviteten är öppen för dig upp till och med 16 år.

DIN PROFIL

Som Pantletare är det bra om du tycker om att vara utomhus och ett extra plus om du är lite påhittig. Det finns massor av bra sätt att hitta mycket pant och med en gnutta fantasi kan du nå hur långt som helst!

GÖR SÅ HÄR

Allt du behöver göra för att bli Pantletare är att fylla i anmälan här på hemsidan. Då får du också välja ett lösenord till din pantsida. Sen är det bara att börja samla pant! Varje gång du pantar registrerar du det på din pantsida och sparar kvittot på ett säkert ställe. (Du kan hämta ut pengarna direkt – men be att få ett kvitto i kassan.) Du kan registrera pant mellan den 24 juni och 26 augusti. Om du vill kan du såklart  börja samla pant tidigare, men vänta med att panta till den 25 juni om du vill att det ska räknas med i tävlingen.

FINA PRISER

Förutom pengarna du tjänar ihop på din pant har du också möjlighet att få fina priser längs vägen. Priserna får du när du registrerat pant som uppnår en ny prisnivå, är du riktigt flitig kan du få allihop. Den första prisnivån når du redan när du pantar första gången. Då får du en t-shirt och en pantbag att samla din pant i. De tre som samlat ihop mest pant när sommaren är slut vinner en kanonfin cykel!

http://www.pantamera.nu/pantletare2013/anmalan/

prisnivaer1

Ekonomi – De har lättast att få jobb

Samtidigt som arbetslösheten är hög är bristen på arbetskraft stor inom många yrkesområden.

Lättast att få jobb har datatekniker och ingenjörer.

Datatekniker, ingenjörer och läkare går en lysande framtid till mötes. Redan i dag är bristen stor och den väntas öka i takt med att den svenska ekonomin repar sig.

– På ingenjörssidan handlar det om intresse. Det finns många lediga platser på de treåriga ingenjörsutbildningarna, säger Håkan Gustavsson, analytiker på Arbetsförmedlingen.

Inte redo för arbetsmarknaden

Fler studenter antas visserligen till läkarutbildningen än tidigare, men enligt Gustavsson borde platserna utökas ytterligare för att möta efterfrågan på läkare.

Hur kan vi ha brist på arbetskraft samtidigt som arbetslösheten väntas bli 8,3 procent i år?

– Det handlar om att stora kullar, 20 procent av eleverna, lämnar gymnasieskolan utan betyg. De står inte redo för arbetsmarknaden utan betyg.

Högre utbildningskrav

En allmän tendens är att arbetsgivarna höjer utbildningskraven och kräver minst gymnasieutbildning för jobb som man tidigare har kunnat få direkt efter nian.

– När kraven på effektivitet ökar höjs också kraven på kompetens.

Matroser, vaktmästare och vårdbiträden finns bland dem som har svårast att få jobb.

Jobbutsikter under det kommande året

Lättast att få jobb:

Datayrken som kräver högskoleutbildning

Ingenjörer och tekniker inom gruvteknik

Läkare

Kockar

Civilingenjörer och ingenjörer inom bygg och anläggning

Lastbilsmekaniker

Vidareutbildade sjuksköterskor

Soldater

 

Svårast att få jobb:

Matroser

Journalister

Barnskötare

Vaktmästare

Administratörer och sekreterare

Fotografer

Vårdbiträden

Informatörer

Lagerarbetare

Försäljare

 

Källa: Arbetsförmedlingen

Köpstopp – ”Pengar har blivit rumsrent”

Från tabu till rumsrent.

Unga svenskar har inget emot att prata om sin lön – tvärtom.

– För mig handlar det om att se hur högt jag kan nå, säger Eric Appelgren, 27.

 

Att hamna på listan över dem som ­tjänar bäst i en kommun är inte längre pinsamt – det tycker åtminstone inte de unga.

Okej att skryta

Enligt historieprofessorn Lars Trägårdh har den förr så klädsamma blygsam­heten fått ge rum för lite skryt. Nu gillar vi att prata om våra pengar.

– Det gäller ­inte bara vår lön, utan också prylar. Förr undvek folk konsumtion som kunde sticka folk i ögonen, men det har förändrats. Det har börjat bli okej att ­visa sin rikedom och framgång, säger Lars Trägårdh.

En orsak kan ­vara att jante­lagen hamnat i blåsväder.

Enligt Lars Trägårdh har vi börjat snacka skit om jante, vi tycker att den är dum, pinsam och att vi förtrycker oss själva.

– Att vi nu pratar kritiskt om jante tycker jag antyder att vi är inne i en förändringsprocess där det blir mer rumsrent att tala om löneskillnader. Att en viss ojämlikhet är rimlig och att de som ­jobbar hårt och tjänar bra inte ska behöva skämmas.

Han på­pekar att det nu är okej att ­skryta lite.

Han ville klättra på listan

– Man visar det genom vilken telefon man har, vilken bil man kör omkring i och vilket hus man bygger. De sakerna är mer symbolladdade än att bara prata om inkomsten, men de hänger ju ihop.

En som står för hur mycket han tjänar är Eric Appelgren, 27, från Täby norr om Stockholm.

Med ett jobb inom finansiell försäljning och en årsinkomst på 782 000 kronor för 2011, knep han förra året tredjeplatsen på listan över dem under 30 år som tjänade mest i kommunen.

Eric säger att han triggas av att ha ­tydliga mål.

– Ett av mina mål har varit att se hur högt jag kunde komma på listan. Inte för att skryta, utan mer för att kunna visa mig själv att jag presterat bra på jobbet. Jag går inte omkring och ­pratar med alla om hur mycket jag tjänar men jag har inga problem att säga det om någon frågar.

Att vi blivit mer öppna med vad vi tjänar är en generationsfråga, tror Eric. Kanske på grund av Facebook, där folk gärna visar att de har ­lyckats.

– På samma sätt som folk lägger upp bilder på sina barn eller sitt nya hus, känner folk att man kan vara öppen och sprida sin infor­mation, säger Eric Appelgren.

En ny trend

Lars Trägårdh håller med. Sociala medier har gjort att vi nu kan publi­cera och marknadsföra oss på ett sätt som inte var möjligt förr.

– Det gör att man också kollektivt har skapat en trend, ett nytt slags kultur, där vi ser en mer framfusig presentation av jaget. I sociala sammanhang har det kanske blivit en norm – i stället för den blygsamhet som var mer typisk förr.

Källa:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17043568.ab

Glossybox Juni 2013

IMG_0740   IMG_0743  IMG_0745 IMG_0746

Min sista glossybox kom idag. Tycker väl innehållet var sådär, inte direkt uppspelt över någon produkt, däremot var den svart/vita lådan läcker. Har poäng sparade nu så jag kan beställa 1 gratis box, får se om jag gör det om någon månad – så har man någonting att se framåt framöver.

Köpstopp – Drinking away our savings

0607drinking 

Two young women are huddled around an ATM in a corner of a Toronto nightclub. After the machine flicks out a few bills, they turn and take three quick steps to the bar where liquor bottles are arranged in rows like singers in a choir.

They order two vodka sevens. Sixteen dollars, the bartender says. To their left, a man orders 10 “Porn Star” shooters. The bartender spills inky liquid into a line of stubby shot glasses. The guy counts out $90 and toasts with his friends.

“There’s very little alcohol in them,” the bartender at Brant House Nightclub tells me, referring to the shooters which have splashes of Blue Curacao liqueur and raspberry Sour Puss.

Some Canadians spend thousands of dollars a year on booze, bars and clubs. We pay for a great time with friends, a chance to hook-up, a mental reprieve from work. We pay to network, to affirm our social status, to celebrate a raise, a birthday, a Friday. Unless we drink too much, in which case, we pay for with amnesia and queasiness.

“When I was bartending, you’d get people coming to the bar and if someone spent $200 or $300, you’d think, ‘Wow, big spender.’ Now a big spender is someone who spends two to three grand at a table,” says Zark Fatah, a 38-year-old nightlife entrepreneur.

How much someone spends is relative.

Every Thursday, Lin Nguyen joins her co-workers and former colleagues for drinks. The 30-year-old Kitchener native who works in human resources at Ernst & Young in Toronto might spend about $40 a week.

Meanwhile, one 35-year-old Toronto developer told me that he once spent $40,000 in a summer going out for drinks. His commercial plaza north of Toronto brings in $189,000 net a year and he estimates he spends 10% of it going to bars four nights a week with friends. He admits it’s stupid but says: “It’s the single life.”

It’s the single life. It’s youth. It’s the mantra: YOLO (you only live once).

But how do we spend thousands of dollars and have nothing to show for it, no evidence of money spent except for a few online nightclub photos of us looking sweaty and red?

Actually, it’s pretty easy.

Take a night out in Toronto. The average cover for a club is $20 (maybe $10 if you’re on the guest list). If you’re a lady, sometimes it’s free before 11 p.m. Now, of course, the drinks. Alcoholic beverages start at about $2.75; but I’ve had $20 drinks at Toronto bars.

Don’t forget the extra costs: cab fare, booze for pre-drinking, the after-hours meal in Chinatown, the bouncer’s “tip” because you didn’t want to wait in line.

If you’re doing this in Montreal, “knock it down by 25% for the exact same night,” says Fabio Campanella, a 35-year-old financial advisor who lives in Toronto and plays in Montreal.

Bottle service, which became popular about eight years ago, changed the way people spend money in clubs. Depending on where you go, bottle service starts at $100 a bottle with a minimum two-bottle buy to secure you a booth.

“It’s no longer about buying drinks. You’re buying real estate in a club. The better the real estate, the more status you have,” Mr. Fatah says. “Dance floor tables will sell for $1,000 or $1,500 a table.”

The average household in Canada spent $858 on alcohol in 2011. Data has shown a steady increase in heavy drinking among young men and women. Almost 34% of people aged 20 to 34 were considered heavy drinkers (reported having had five or more drinks on one occasion, at least once a month in the year), according to Statistics Canada’s Canadian Community Health Survey. That’s up from nearly 20% in 1993.

The economic downturn in 2008 caused fewer people to go out on Thursdays and Fridays; but Saturday continues to be party night. Mr. Fatah says the average bar spend on a Saturday night is about $50 a person. That’s about six drinks each.

“Who are these people? Some of them are very successful Bay Street guys who are either entertaining clients or have the disposable income to spend the money. A lot of them live in the [suburbs]. Some of them live with their parents. Some of them don’t have mortgages to worry about. Three or four guys, they pool their money and they’re rock stars for a night and they’ll do it a couple times a month,” he says.

“I’ve seen people spend upwards of $10,000 in one night. In order to spend that much, you have to be buying a lot of champagne.”

———

It’s 1:30 a.m. and as Bruce Ram approaches the bouncer at Brassaii Restaurant and Lounge in the courtyard outside the Toronto 25+ club; they greet each other with a handshake and a hug. Inside, the rounded booths can be bought for two $330+ bottles of booze. The liquor comes in a bucket lit from the bottom so that the ice and your drinks emit a radioactive glow. Tonight, Toronto Raptors player Andrea Bargnani and a few of his teammates have a booth.

The general manager who is in a three-piece suit and tie, sees Mr. Ram and yells over the music, “You’re a regular. I love it!”

 

That’s because Mr. Ram, 33, was here on Wednesday. He makes a six-figure salary working for Rogers and at his family’s companies. He spends $100 to $500 a night and goes out three nights a week. He names off a bar for every night of the week. “These places will be packed every night,” he says. “It’s about feeling special. It’s about the experience.”

Over the last 30 years, getting married and having children have come later and is less common. This doesn’t mean that by postponing coupledom or parenthood we’re all getting smashed instead; but maybe we have more time to “hang out.”

“There are a lot more single people above the age of 28,” says Andrew Christoforou, the 35-year-old marketing director for Uniq Lifestyle Entertainment Group. “And people live for instant gratification these days. I really don’t see a lot of people looking to the future to be secure. The information age is at the click of a finger, the press of a button. It has to be now.”

As Dimitri Bumbaca says: “What else are you going to do? Are you going to go bowling?”

I happen to like bowling; but Mr. Bumbaca, 21, is in the business of liquid entertainment. He runs Evolve Management, which provides marketing and management for various nightclubs in Toronto and on a typical Saturday night, he and 10 friends might spend about $2,500.

“It’s worth the good time. Go, spend money, talk to girls, have drinks, it’s nice,” he says. “To tell a 19-year-old to save your money and to not go out and party, it’s a waste of breath. They’re going to go out and experience, just like everyone else did, like their parents did and my bosses did. It’s maturity, the older you get, you realize, ‘I’m not going to go out every night.’”

How you drink depends on where you live. A report in the Canadian Journal of Public Health paints a picture: Men in the Maritimes like beer. In the Prairies, people prefer spirits (it makes up a third of their annual intake). In Quebec, Ontario and B.C., those who drink, drink more often, drink more wine and drink more with a meal than other Canadians.

Robert DeFilippi, a 26-year-old Vancouver resident, drinks only wine. He spends about $5,000 a year or 15% of his income on Friday and Saturday nights.

“It’s worth every penny,” he says, while having a $16 glass of Pinot Noir with his lunch at Joey’s Restaurant. He’s pursuing a career in banking and runs a lifestyles website for men. “During my undergrad, we’d go out and drink until we were black out drunk. That was fine when I was 19 to 22. I got it out of my system. Now when I go out drinking, my primary reason is to go out and meet people. Vancouver is a city where who you know dictates what sort of job you get, what sort of opportunities that you get.”

The friends he has met at the bar have led to professional opportunities. “Every time I go to the bar, I have a specific goal to meet people, get business cards and talk to them. I’ve done the ‘let’s go out and get hammered’ and that gets old really fast; but I look at it as an activity to progress not only my social network but my professional network.”

Maybe he has a point. A 2006 study, entitled “No Booze? You May Lose” showed that drinkers earned more than non-drinkers because of their increased “social capital.” The researchers found that self-reported drinkers earn 10 to 14% more than abstainers; males who go to the bars at least once a month earn an addition 7% on top of the 10% drinkers premium.

Many bars and restaurants cater to the cinq à sept crowd.

“It’s always a busy week,” says Ms. Nguyen. “That’s a given. On Thursdays, we’re ready to unwind a little.”

By the end of the night, she’s had five or six gin and tonics and has spent $40, maybe $55 if she’s had snacks, maybe $60 if she takes a cab home. At a minimum, that’s $2080 a year. “Rude awakening, eh,” she says.

“Is it worth it? I’m spending that time having some downtime with colleagues. What else would I do with that $2,000?”

Well, if she invested $2,080 annually, with an annual rate of return of 5%, by the time she was 65, she would have more than $209,000 saved for retirement, Mr. Campanella says.

As with anything in life, we just need to plan.

“Whenever you’re budgeting in an entertainment amount, you start with what are your fixed costs to live: your rent, your car payment,” he says. “Whatever is left over, you have to allocate a certain amount to your savings or debt repayment, which should be rule of thumb 20% of your earnings if you’re living on your own or 50% [if you’re] living with parents. Whatever remains is your discretionary income. You can spend it all. Just don’t go over that amount.”

Miguel Pacheco, a 33-year-old public relations specialist in Toronto, spends 3% of his income on drinks with friends.

“That $2,600 provides memories, it strengthens my social ties,” he says. “I think there is a savings issue in the generation. But I think there are a lot of people out there living responsibly trying to do the best they can with the limited means they have…If I’m going to save almost everything that I make and I’m not going to go out to eat and not going to buy anything there, then what am I working for? Why am I here? Your life is here to be enjoyed.”

 Källa:http://business.financialpost.com/2013/06/08/how-much-money-we-waste-on-booze/

Köpstopp – Utvärdering vecka 24 och 25

Himmelens vad tiden flyger förbi. Kan inte fatta att juni snart är slut. Som vanligt så är mycket av fokusen på jobbet. Det känns än så länge bra, det finns personal och man känner att man inte behöver stressa ihjäl sig. Har pratat med gamla klasskompisar som jobbar på lasarett, låter som dagarna där är väldigt jobbiga. Det positiva när man jobbar mycket är ju att man inte kan spendera pengar. Har sista 2-3 veckorna varit väldigt sugen på pyssel saker och kläder. Vet ej varför. Är det ha begäret eller vad är det som spökar? Logiskt så vet jag att jag inte behöver köpa något, men har som ändå tankarna i bakhuvudet. Jag tror som jag tidigare nämnt att ett problem är jag har pengar sparade. Vet att det finns och då vill jag spendera. Såg att jag skulle få ut drygt 20 000 kr efter skatt denna månad. Mina månadskostnad ligger på 5000 kr, då kan jag leva gott, samt 5000 kr som ska till mitt konto för csn återbetalning. Vad ska jag göra av de resterande 10 000kr? Det är då jag får köplust, för jag tänker vad spelar det för roll att jag köper nått extra för 1500 kr. Så målet kommande månad är väl att stå emot den impulsen och spara pengarna till då jag blir arbetslös. Då jag inte får a-kassa gäller det ju att ha ev buffert för det.

Men sen det blev sommar känner jag definitivt av att man har en lättsam inställning till pengar. En glass här – äta ute mat där. Samtidigt är det svårt att låta bli att unna sig något gott när man inte får någon riktigt semester, man känner sig berättigad. Skellefteå stadsfest är ju till helgen, men jag ska inte gå på kvällen. Tror biljett kostar 400 kr eller nått. Då är det bättre man går på nöjesfältet efter jobbet, spelar på något spel och åker någon åktur. Jag är då nöjd med det. Tvivlar jag kommer ens spendera 400 kr på det. Budget semester helt enkelt. Är vad jag kan tillåta mig själv. Sen får man väl se youtube videos om man vill ha någon konsert.

Helgerna har gått bra, varit på kalas ena och jobbat den andra. Så skönt med bara 1 helg kvar hela sommaren, har haft sådan ångest inför den. Känns som det är ett wild card under sommaren, man vet inte vad som sker.

Köpes mässigt är det inte så stor skillnad, är och tittar runt på saker men inte köpt något förutom mat. Däremot så har väl mycket varit godis, glass och dricka. Jag tror jag har ett sockerberoende…. Fyndade kläder till en familjemedlem på rea, passar på nu när det är 50% nästan överallt. Det är lite vågspel att köpa nu när det är någon månad kvar till dennes födelsedag, men jag har ju utmärk klädsmak.

Fick en kostnad på drygt 300 kr för att fixa min cykel, totalt värt det. Tänk bara på vad det kostar att köpa bensin varje månad till bil. Jag kan ärligt säga att jag inte skulle tveka på att köpa en ny cykel om jag inte fick till min – det är en sådan bra investering.

Känner att man går på tomgång gällande att fixa saker. 0 motivation att söka jobb eller så. Måste ta tag i det där så man kommer någonstans. Inga uppdateringar om skolan heller, såg bara att jag var behörig på 1 skola. Så då beror det om jag kommer in eller inte, hur jag ska göra. Gick igenom kurserna som utbildningen innehåller lite noga och såg till mina fasa att det verkar vara en 7,5 hp kurs om vetenskapligt skit igen. Jag funderar seriöst på att skjuta upp mina studier i 6 månader för att kunna gå på en annan skola och slippa gå en 3:e kurs på den där skiten. Det är så tråkigt att skolorna gör det obligatoriskt i utbildningen för att man ska gå det, dem vill att vi ska gå vidare och bli forskare…. nej tack.

Min frys är full igen, ska försöka äta mig igenom den innan jag köper något annat, brukar aldrig gå bra men man kan ju försöka. Tyvärr är min aptit väldigt dålig, fattar inte. Mår bara dåligt då jag ser mat. Matlådor går fortfarande jätte bra att göra, det rullar på fint.