Att bli vuxen en längre resa i dag

Att fylla 18 år och bli myndig är en sak, men när blir man vuxen i det moderna samhället? Svaret är: Betydligt senare än förr. Och det behöver inte vara något negativt.

– De flesta ungdomar tycker inte att man är vuxen förrän man är klar med sin utbildning, fått ett jobb, eget boende och en lön som gör att man blir något så när självstyrande i sitt liv, säger Mats Trondman, ungdomsforskare vid Linné-universitetet i Växjö.

– Och det överensstämmer nog även med samhällets uppfattning om vuxenhet, säger han.

Några generationer tillbaka var konfirmationen den ritual som öppnade porten till vuxenvärlden. På 1960-talet blev utbildningstiden längre för många, men i 20-årsåldern kunde de flesta få både jobb, bostad och bli vuxna.

– I dag hinner de flesta bli kring 30 år innan de uppnått vad som förknippas med vuxenhet. Det innebär att de levt en tredjedel av sitt liv innan de är där. Samtidigt är det mycket som talar för att barn och ungdomar blir vuxna på andra sätt tidigare än förr, säger Mats Trondman.

– Det beror på att de ofta står mycket närmare vuxna än tidigare, barn i dag är i mycket stor utsträckning involverade i att fatta beslut, vissa är ganska brådmogna, säger han.

Den förlängda tiden till vuxenhet behöver inte nödvändigtvis upplevas som negativ, tror Thomas Johansson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

– Det är nog många som vill ha en längre ungdomstid än tvärtom, ungdom är attraktivt i vår kultur och det är så många positiva värden kopplade till att vara ung, säger han.

Tillfälliga jobb, växlande inkomster och boende i andra hand kan under en period fungera utmärkt för unga med en livsstil som innehåller resor, att prova på nya saker, och att söka sin egen identitet under största möjliga individuella frihet.

Men förr eller senare vill de flesta ha en fast bostad och arbete som medger självständighet och familjebildning — det vi förknippar med vuxenhet.

– Ungdomarna själva vet att vägen dit inte självklart ligger öppen, men de känner att det är deras individuella ansvar att hitta lösningarna. Det är mycket tuffare än tidigare, för det står ju ingen Volvofabrik och ropar på dem i dag, säger Mats Trondman.

Källa: http://www.dn.se/livsstil/att-bli-vuxen–en-langre-resa-i-dag 

Känns bra, jag ligger bra till i tidslinjen då.

 

Artikel: Den kaxiga generationen

Rastlösa, effektiva, självsäkra och ständigt uppkopplade. En miljon 80-talister har tagit steget in i vuxenlivet. Och de kommer att ruska om ordentligt på arbetsmarknaden. Åttiotalisten Anders Rydell går i närkamp med ”den utvalda generationen&

Artikeln publicerades i Inizio, oktober 2008.

”80-talisterna är som tvättmedel, en generation som marknadsför sig själva så hårt att man byter kanal”, skrev nyligen en av mina vänner, född på 70-talet, på sin blogg. Yttrandet var troligen lika mycket sprunget ur avundsjuka som irritation. Men han har förmodligen inte helt fel. 80-talister beskrivs ofta som den jobbigaste generationen.

Men inte för att vi (ja, jag är 80-talist) är stökiga, utan snarare för att vi ska vara präktiga, krävande, bortskämda och olojala. Vi sägs vara flyktiga i arbetslivet, självupptagna i privatlivet och rent utav vårdslöst självutlämnande på Internet. Min bloggande vän menar att vi 80-talister till och med är de nya 40-talisterna.

Vi är nämligen lika övertygade om att vi tillhör den ”utvalda generationen”. Men vad är egentligen sanning och vad är myt? Vad är generaliseringar och vad är kalla fakta? Hur ser egentligen generationen som föddes under Ronald Reagan, blev tonåringar med Spice Girls, brådmogna med Shawn Fanning och myndiga med Ernst Kirchsteiger ut?

I USA har 80-talisterna kallats för Generation Y. Y för ”Why” – den ifrågasättande generationen. De följer på den uppmärksammade Generation X, som föddes i slutet på 1960- och under 1970-talet och som gjordes odödliga med Douglas Couplands bok med samma namn från 1991.

Medan huvuddefinitionen för Generation X var cynism, så har den för Y-generationen varit sökandet efter omedelbar tillfredsställelse. Anders Parments håller till viss del med. Han är ekonomie doktor i företagsekonomi, föreläsare och författare till boken med just namnet Generation Y (Liber, 2008).
– 80-talisterna är uppvuxna med många valmöjligheter och har alltid kunnat välja och vraka. Det gäller allt från mobiltelefoner, Internetsajter, skidresor och skolor. Det har gjort dem kräsna. Sedan har de alltid haft verktyg för att kommunicera med sms och e-post. Det har gjort dem intensiva, effektiva och rastlösa. Sedan är många ganska bortskämda, säger Anders Parment, som själv är 70-talist.

Anders Parment menar att just tekniken spelar en viktig roll för att förstått 80-talisterna. Det är en generation där datorn haft en lika naturlig som nödvändig plats i livet, även om de knappast är lika vana som 90-talisterna. Men fildelning, bloggar och ständig tillgång till information har satt sina spår.
– De behöver aldrig vänta, det finns alltid något att göra. Vi 70-talister och tidigare generationer var ibland tvungna att vänta. Vi hade ibland helt enkelt ingenting att göra. För 80-talisterna är vänta ett skällsord. Den ständiga tillgången till teknik gör att man förväntar sig snabba svar och snabb service – vilket man tar med sig i livet som medarbetare och som konsument.

En av dem som först undersökte 80-talisternas bakgrund var framtidsforskaren Thomas Fürth på trendanalysföretaget Kairos Future. I sin bok 80-talisterna kommer (Uppsala Publishing House AB, 2002) intervjuade han 2 000 gymnasieungdomar.
– Tekniken har påverkat den här generationen på två betydande sätt, säger Thomas Fürth när jag ringer honom. Dels har det gjort dem till en urban generation. Och då menar jag inte urban som att bo i städer. Den ständiga uppkopplingen har gjort att den urbana kulturen, livsstilen och modet idag spridits överallt. En person i Skövde har samma konsumtionsvanor och värderingar som någon i Stockholm. Dels har det gjort dem till vad man lite skämtsamt kallar Homo Zappiens.

De zappar livsstil som vi andra byter tvkanaler. Kanske var det 1993 som vi gjorde entré? Det var åtminstone det året som brådmogna 80-talister satte en snigel på ögat på tv-licenssmitare i den numera kultförklarade Radiotjänstfilmen (inte helt oväntat hittades reklamen på av en sexåring). Det var även samma år som Generation Y först sägs ha myntats, i den amerikanska reklamtidningen Advertising Age.

Senare fortsatte de trycka in sina små anklagande och krävande pekfingrar rakt in i ögat på vuxenvärlden i ungdomsprogrammet REA där de betygsatte allt. 80-talisterna har inte helt oväntat även kallats för Generation Ordning. Hos dem finns en längtan efter struktur och allvar, efter de mer utlevande och cyniska 70-talisterna. Beskrivningen är inte helt tagen ur luften utan styrks av statistiken, inte minst när det kommer till drog- och alkoholvanor.

Enligt CAN (Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning), som gör årliga undersökningar bland niondeklassare om alkohol- och droganvändning, är trenden klar. Under hela 90-talet pekade trenden för bland annat narkotikaanvändning uppåt. Men under 2000-talet har det skett en märkbar minskning. Trots dumpade priser på narkotika, ökad tillgång på grund av globaliseringen och en föräldrageneration som dricker allt mer så har 80-talisterna stått emot. När jag nämner det för min bloggande 70-talistkollega menar han med sin sedvanliga cynism att 80-talisterna visst är drogade – men inte på knark: ”I stället för att ta LSD på en festival är 80-talisterna ute på en rejäl egotripp.”

Retorikexperten Elaine Bergqvist arbetar nu på en bok om generationskulturer som ska komma ut nästa år. Hon tror snarare att 80-talister lätt uppfattas som ”egotrippade” när det istället handlar om att de inte är lika fästa vid den svenska Jantelagen.
– Det beror på att var och varannan 80-talist har minst en förälder med annan etnisk bakgrund. Att spela piano som en gud och få en komplimang för det bemöts sannolikt inte med ”äsch” utan med ”tack”.
Det finns drygt en miljon svenskar födda på 1980-talet. Det är en generation som är redo att göra karriär – men inte utan krav. 80-talisterna kommer att sticka sitt pekfinger i ögat även på sina arbetsgivare.

– För en 80-talist handlar arbete mycket om självförverkligande. Man vill ha roligt på jobbet och göra något meningsfullt, så arbete handlar inte främst om att göra rätt för sig. De duktiga 80-talisterna kommer att ta för sig och bli starka på arbetsmarknaden. De är orädda, effektiva och väl medvetna om att de kommer att ha goda möjligheter. De kommer att byta jobb oftare än tidigare generationer. Det är troligt att vi kommer att se en betydligt större skillnad i förutsättningar, lön och arbetsvillkor för högpresterande och lågpresterande medarbetare.

Det kommer att bli vanligare att 80-talister har en högre lön än vissa äldre kolleger, säger Anders Parment. Enligt en undersökning som bemanningsföretaget Proffice nyligen genomförde bland 80-talister så var det just självförtroendet som förenade de 1 200 tillfrågade. Thomas Fürth på Kairos Future menar att företagen kommer att få mycket svårare att locka 80-talisterna än tidigare generationer.
– De är ju Pippi Långströms barnbarn. De är kaxiga av naturen. Det är snarare 80-talisterna som väljer arbetsgivare än tvärtom. En arbetsgivare som vill locka duktiga 80-talister måste vara tydlig med vad man har att erbjuda. Annars kommer de inte att stanna kvar, säger Thomas Fürth.

I våras publicerade formgivningstidningen CAP&Design artikeln ”Så hanterar byråerna 80-talist-egoisterna”, där Kenneth Adenskog på byrån Åkestam Holst sade om 80-talisterna att de ibland är lite väl ambitiösa: ”De är ivriga att komma iväg snabbt och vill gärna bli världsberömda på ett halvår.” Elaine Bergqvist, själv åttiotalist, håller med om att hennes generation är ambitiös, men inte bortskämd.

– Många framtidsföretag hävdar att 80-talistgenerationen är bortskämd eftersom de vill att ett jobb ska vara ”roligt”. Roligt anser jag inte är rätt formulering utan snarare ”värdefullt”, de vill ha ett jobb som de brinner för. Trots alla likheter är 80-talisterna, enligt Elaine Bergqvist, mer olika än lika.
– 80-talisterna är långt ifrån en kulturellt och socialt homogen generation. Det är därför de ofta kallas för individualister, de är olika inte för att de väljer att vara det, utan för att det är det de är.

Skillnaderna beror, som Elaine Bergqvist tidigare nämnde, på att många har invandrarföräldrar. Men också på informationsflödet.
– Egentligen är skillnaden större mellan könen än mellan generationerna. Tjejerna utbildar sig och flyttar medan killarna tenderar att hamna efter, säger Thomas Fürth, som lett projektet ”Unga européer i ett globalt perspektiv”, där livsstilen hos över 20 000 ungdomar i 17 länder undersökts.

Enligt Högskoleverkens statistik från 2007 avlades två tredjedelar av alla akademiska examina av kvinnor. Sedan 2004 är kvinnor även i majoritet på landets forskarutbildningar. Statistiken visar även att kvinnor födda på 1980-talet tar över klassiskt manliga högstatusyrken, som tandläkare, läkare, arkitekt och jurist. Anders Parment, som föreläser på ekonomiutbildningen på Linköpings universitet, har även upptäckt en skillnad i attityd.
– Jag har länge märkt att tjejerna är mer intresserade, ställer mer frågor och pratar mer på föreläsningarna. Vid ett tillfälle diskuterade jag detta med en genusforskare, som menade att det beror på förväntningar om att killar ska prata mer. Att om killar och tjejer pratar lika mycket, så tror man att tjejerna pratar mer. Senare har jag fört anteckningar om tjejers och killars aktivitet i undervisningen. Tjejerna
dominerar!

Hur ser då framtiden ut för Generation Y? Väntar framgång eller är en hel generation på väg in i väggen?
– Risken finns att de satsar för hårt för att nå sitt mål. För att lyckas med allt: karriär, vänner, livsstil. Speciellt tjejerna som är extra drivna. Det finns en del oroande tecken på till exempel ungdomspsyk. Så priset kan vara högt. Känslan är att det handlar om att vinna eller försvinna, säger Thomas Fürth. Anders Parment menar att 80-talisterna ibland kanske är lite väl självsäkra.
– En del av dem överskattar sin förmåga och kanske tar väl lätt på bristen på erfarenhet. I många fall blir de väl ytliga i sin strävan efter att ha ett långt cv. Men styrkan är att de jobbar effektivt och vågar ifrågasätta det som andra tar för givet.

I fjol trädde den sista årskullen 80-talister in i vuxenlivet. Kanske var det vår sista chans att stråla oss i ljuset. För förmodligen kommer jag snart att göra min lite bittra bloggande 70-talistvän sällskap när vårt nya lillasyskon träder in på scenen: Generation Z – 90-talisterna.

Jag tror absolut man påverkas av vilken generation man växt upp i. Kan känna igen mig i väldigt mycket som skrivs i artikeln. Läste denna artikel för första gången några år sedan men mina tankar har vandrat till den flera gånger. Upplevde själv en väldigt press på mig själv när jag gick sista året i gymnasiet, på att göra någonting. Vi har alla dessa möjligheter och val och jag blev som paralyserad för jag visste inte vad jag skulle göra. 

Det här med direkt tillfredsställelse gällande teknik, datorer m.m. är också så sant. Idag förväntar jag mig direkt svar på saker, har inget tålamod utan vill att det sker direkt. 

Nåja, mycket tänkvärt i artikeln för ”min” generation. 

Tv-avgift för datorer och plattor

sy385827_imgver_full-667

Mycket snart börjar SVT köra samtliga sändningar fritt via nätet. Har du dator eller och surfplatta är det tv-avgift som gäller, men Radiotjänst kommer inte att jaga soffsurfare framför SVT Play.

Från och med nästa månad kommer SVT att sända sina kanaler fritt på internet. Samtliga SVT:s kanaler kommer då att visas i sin helhet på SVT Play, och kan ses på datorer, surfplattor och i mobiltelefoner, skriver SVT:s vd Eva Hamilton på Dagens Nyheters debattsida.

Då kommer Radiotjänst i Kiruna börja att ta ut tv-avgift för datorer och surfplattor, bekräftar Eva Hamilton.

– Det är inget nytt, det finns en lag sedan 2006 som säger att den som kan ta emot en hel tv-kanal via någon manick är skyldig att betala tv-avgift. Sedan TV 4 lade ut sina kanaler på webben, jag tror det var i höstas, så gäller den lagen, säger Hamilton.

– Men i dag betalar 9 av 10 tv-avgift och 97 procent av svenska folket har redan tv. Så det kommer inte att drösa in en förfärlig massa krav till människor som aldrig varit i närheten av att betala tv-licens.

Så länge det pågår en politisk diskussion om hur SVT ska finansieras i framtiden kommer Radiotjänst inte att vara särskilt aktivt för att jaga surfplatteägare som inte betalar tv-licens.

– Eftersom vi vet att det ska komma en ny konstruktion för hur public service ska betalas så har Rikab (Radiotjänst) valt att avstå från att fråga: Har du något annat än tv? Men rent formellt så är man betalningspliktig ända sedan det först fanns tv-kanaler på nätet. Det ändras inte av att SVT kommer att lägga ut sina kanaler i början av februari, säger Eva Hamilton, som också är styrelseordförande i Radiotjänst.

TT: Har Radiotjänst redan börjat kartlägga surfplatteägarna?

– Nej, nej, och de kommer inte att göra det heller. De kommer att hålla en låg profil när det gäller mobiler och datorer i väntan på att få en slutgiltig bestämmelse om hur avgiften ska konstrueras. De kommer inte att beivra dig i väntan på en ordentlig lösning på det här, säger Hamilton.

– Den slutgiltiga bestämmelsen skulle redan ha kommit. Det kom en utredning med förslag men regeringen valde att lyfta ut finansieringsfrågan för att göra en kompletterande utredning. Nu väntar vi på direktiven och det ska vara klart till 2015.

Radiotjänst skriver på sin hemsida att all utrustning som är avsedd för att ta emot tv-sändningar, oavsett mottagningssätt, ska räknas som tv-mottagare. Radiotjänsts exempel är tv, digital-box, dator med tv-kort, video med kanalväljare och inspelningsbar dvd-spelare. Surfplattor och annan utrustning som saknar särskild tv-utrustning nämns för närvarande inte, medan det är klart att mobiltelefoner med internetuppkoppling inte kommer att omfattas av avgiften.

Dagens tv-avgift är på 2 076 kronor per år. Enligt Radiotjänst har avgiften varit oförändrad sedan 2009.

Om avgiften för datorer och surfplattor verkligen skulle behöva betalas blir det kännbart för dem som valt bort tv av ekonomiska skäl. Det kan bli en ny oväntad avgift för många studenter, enligt Erik Arroy, ordförande på Sveriges förenade studentkårer.

– Många studenter väljer bort tv för att de varken har råd eller boende, men däremot är datorn en förutsättning för att klara av studierna, säger Erik Arroy till TT.

Sveriges förenade studentkårer är dock inte emot tv-avgiften, utan menar att grundproblemet är att studenters ekonomiska förutsättningar är för dåliga. Organisationen vill se en höjning av studielånets bidragsdel, snarare än en reducerad tv-avgift för studenter.

Eva Hamilton argumenterar också för att slå ihop SVT och UR. Det skulle innebära ”årliga rationaliseringar på 45-60 miljoner kronor”, hävdar hon i sin debattartikel.

”Med framtida tekniska krav, publicering på nya plattformar och utmaningar på rättighetsområdet är det inte rimligt att investera i utveckling i två separata bolag med så likartad verksamhet som UR:s och SVT:s”, skriver hon.

Hamilton tror också att en sammanslagning skulle leda till förbättringar i programutbudet.

Gustaf Hoffstedt, moderat ledamot i riksdagens kulturutskott, är kritisk till att tv-licens ska tas ut även på datorer.

– Jag beklagar den utvecklingen. Jag hade hellre sett ett avskaffande av licenssystemet som sådant, säger han.

Han tror också att det kan bli knepigt att definiera vad som är en dator.

Källa:http://norran.se/2013/01/utrikes/tv-avgift-for-datorer-och-plattor/

Bra krönika från vårdförbundet (påminnelse till mig själv för framtida löneförhandling)

Kronika_april_2012_540_408

Lön…detta kvitto på prestation eller tillkortakommande. En gång i månaden dyker den upp. I samma ögonblick försvinner större delen till räkningar som snabbt slukar alla välförtjänta slantar. Inte nog med att lönen kommer, utan den engagerar oss alla. Varför är Vårdförbundets medlemmar aldrig nöjda?

Hmm… kan ett kollektiv ständigt gå runt och vara missnöjda med den lön som faktiskt dyker upp en gång i månaden? Det finns faktiskt de som har sämre betalt än våra grupper, så varför fortsätta tjafsa?

 Ta nu studenterna som exempel. Vad är det sådant ståhej och hittepå? Vad vill de? Kan de inte bara vara nöjda med att de får jobba och en säker inkomst. Nöjda är inte ett ord de kan stava till, eller?

Det jag snarare har funderat på de senaste dagarna är vilket fantastiskt mod våra studenter uppvisar och vilken ynkrygg jag var när jag slutade min utbildning. Vi var glada över att få arbete. För då var det ont om det och vi var många som ville ha. Vi var överhuvudtaget bara glada över att vi fick jobb. Inte hade jag en tanke på att min då avslutade utbildning var baserad på vetenskap och forskning. Bara jag fick arbeta. Inte heller att andra grupper med lika lång utbildning fick mycket mer betalt. Konstig ekvation och den ekvationen består fortfarande. Det är det våra studenter vill förändra för att få en förskjutning av värderingen på våra grupper. Det gör mig glad!

Visst får jag titta mig i spegeln och ta en funderare när yngre kollegor ”bara” glider förbi lönemässigt och kvar står jag. Klart att det känns när jag skall lära upp de osnutna och oerfarna kollegorna och klirret i plånboken klirrar lika mycket.

Ska jag lägga energin på en kollega som har lyckats med det jag inte fått gehör för? Ska jag fortsätta knyta näven i fickorna? Eller ska jag vända det till en positiv energi och ifrågasätta arbetsgivarens förmåga att ge en ”rättvis” lön? Vad nu rättvis lön är för något, det får vi ta en annan gång.

Om jag nu ifrågasätter arbetsgivaren och säger att det inte är okej… undrar vad jag skulle få för svar. ”Självklart ska du också ha en lön utifrån erfarenhet och en akademisk utbildning”. Tror inte det. Den erfarenheten av alla de samtal jag har haft med medlemmar är att våra arbetsgivare säger något helt annat. ”Om jag nu hade haft pengar skulle du ha fått ännu mer, men du vet hur det är… Det ska räcka till alla”. Eller denna variant, ”potten är inte större och därför blev det inte mer…” Och vet ni vad? Våra chefer har inte tillräckligt med pengar för våra grupper. Det är dagens sanning. De sitter som ett skruvstäd mellan de besparingar som de ska genomföra samt våra krav. Men är det mitt ansvar?

Att vara chef är inte helt lätt i vården. Det finns det forskning om. Men vem äger lönefrågan då? Om nu inte min närmsta chef har en stor fet plånbok vem har det då? Nja, nu är vi en skattefinansierad verksamhet och då är det åter att titta sig i spegeln. Vill jag ge mer i skatt? Vill våra politiker göra den värdeförskjutning som krävs? För det är klon i det hela. Våra folkvalda politiker måste se att vi som arbetar i kvinnodominerade yrkesgrupper är felavlönade och diskriminerade utifrån en akademisk examen. Vi vill ha jämställda löner mer märkvärdigt är det inte. Det vill studenterna också ha – det är hela ekvationen.

Hur var det med lönen som kom en gång i månaden? Hmm… huslån, studielån, bensin, försäkring, kläder till de små liven och vad blev kvar, en tummetott. Ska nog ta ett snack med chefen, prata med en politiker eller varför inte skriva en insändare?

Ha det bäst där ute!

Marianne Brindbergs
Styrelseledamot
Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Hur tänker folk ibland?

IMG_0106

På väg hem till mina föräldrar som bor på landet så möts jag av detta. Lapparna som har renarna i skogen omkring där jag är uppväxt har valt att stanna och parkera över hela vägen mitt i en kurva på 90 väg för att släppa av renar. WTF. Kommer man från andra hållet så ser man inte dem i tid. Undrar hur dem tänkte här? Till och med jag har mer vett än att ställa bilen tvärs över vägen i en kurva.

Ett tips för att komma igenom en renflock som står mitt på vägen: aldrig stanna bilen, fortsätt rulla sakta – så tar bilen och renarna ingen skada om de skulle råka bli kontakt.

Skamlös reklam för apple.se

Är det något som jag verkligen rekommenderar är det att försäkra sina teknikinköp, och då talar jag inte om en en riktig försäkring utan ett fodral till prylen. Jag köper alltid lite dyrare fodral som jag vill ha, som verkligen skyddar produkten. Det jag gillar skarpt är läder. Är man sen bara rädd om det så är teknikprylen som ny flera år efter. Dessutom har fodralen oftast olika funktioner – som t ex kan stå upp och börs. Min go to butik är självklart apple.se. Ofta har dem större och bättre utbud.

IMG_0049

Alla mina nuvarande fodral, till ipad, iphone 5 och ipod nano. Priserna var 1000 kr för fodralet till ipad, har absolut varit värt det. Den går vinkla upp så man t ex kan se film, surfa utan att hålla i den. Iphone fodralet såg jag någon ha för ett tag sedan och tyckte det var skitcoolt. När jag såg det hade kommit in i lager kunde jag inte låta bli. Kostar 550 kr. Det sista lilla fodralet kostade 300 kr, också väldigt bra investering. Ipoden ser ut som ny, vilket hjälper sen om man vill sälja vidare.

IMG_0043

IMG_0044

IMG_0046

IMG_0047

Är glad att jag hann köpa fodralet innan det blev köpstopp. Känner mig nu lite stressad, måste hinna fundera och se om det är någonting jag verkligen behöver innan nyår, i så fall måste jag beställa det snart innan det blir för sent.

I alla fall  – poängen men inlägget var att uppmana alla att även tänka på att skydda dina saker, så håller de längre.